Det var andra gången UG granskade affären med campingplatsen i Kristinehamn. Vid den första granskningen klagade Kristinehamnsborna på att vissa invånare alltid skulle överklaga och bråka. De som, med rätta, överklagade blev i det andra programmet hjältar. En intressant vändning. Hur reagerar egentligen invånarna i Mörbylånga kommun?

Kommunchefen i Kristinehamn verkar spela i samma division som Mörbylångas motsvarighet, Staffan Larsson. Kommunchefen i Kristinehamn var pinsamt dåligt påläst och verkade ha noll koll på affären med campingplatsen.

Dags för Uppdrag Granskning i Mörbylånga

Det kanske är hög tid för Uppdrag Granskning att syna Mörbylånga kommuns “upphandling” av bilar – både den 2008 och den nu aktuella. Vore klart intressant att höra Staffan Larsson förklara sig inför en TV-kamera.

Kommunchefen i Mörbylånga kommun, Staffan Larsson måste nu avgå. Historien med den så kallade bilupphandlingen visar tydligt att han inte har kompetens att sköta sitt jobb. Kommunchefen har kostat skattebetalarna i Mörbylånga kommun mycket pengar – just på grund av sin inkompetens.

2008 gjordes en “upphandling” av kommunens bilar för tre år framåt. En “upphandling” som totalt sågades av KMPG Revision i Växjö sedan kommunen begärt revisionen. En upphandling som gick till ett företag som drevs av en person som hade tre kompisar på Mörbylånga kommun som helt enkelt gav honom uppdraget. De tre tjänstemännen åkte sedan om kring i bilar som tillhörde bilfirman som fick uppdraget – utan att betala någonting. Som tack för hjälpen eller på klar svenska – MUTA.

Kommunalrådet Kent Ingvarsson (m) visste inte vad han skrev under och det här skulle minsann inte upprepas. Kommunchefen ansåg att ingen gjort fel och inga huvuden skulle rulla.

Nu står så kommunen med ett nytt avtal – men nu på fyra år för 18, 6 miljoner kronor. Det har drivits igenom av planeringssekreterare Tommy Karlsson, vars fru lämpligt köpte ny bil av det bilföretag som fick upphandlingen. Oetiskt och klart olämpligt. Allt som gjordes fel 2008 upprepas alltså en gång till. Milde Herre Gud!

Kommunstyrelsen kritisk

Men nu har – efter mina blogginlägg och medias bevakning – kommunstyrelsen vaknat till liv. Socialdemokraterna vill riva upp beslutet. Finns det då ett formellt beslut som är underskrivit och inskickat? Men ärendet är överklagat och möjligheten är stor att den överklagan klarar en rättslig prövning. Det betyder att Mörbylånga kommun sitter där med skägget i brevlådan.

I tidningen Barometerns nätupplaga kan jag nu läsa att kommunchefen fick i uppdrag att se över affären och om den går att inhibera.

Nu säger Staffan Larsson att “Allting är möjligt, men priset högt. Jag tänker på de signaler som det ger”. Han säger vidare att det inte blir så lätt att bryta avtalet och att det kan påverka kommunen ekonomiskt och verkamhetsmässigt och kommunen kan krävas på skadestånd. Sedan säger kommunchefen att bilavtalet är tänkt (???) att gälla till 2016. Har kommunen inte skrivit på eller vad? Om kommunen har skrivit på borde det väl framgå hur lång avtalstiden är. Om inte så måste det väl finnas ett underlag att presentera för politikerna? För det är väl politikerna som styr Mörbylånga kommun? Eller ?

Staffan Larsson vill genomdriva upphandlingen och han menar att då har Mörbylånga kommun gott om tid att utreda och utvärdera alternativen. Milde Herre Gud – förbarma dig över  Mörbylångaborna så de slipper Staffan Larsson.

Att bli svindlad av Johan af Donner är en sak. Men att ordförande och generalsekreterare ska ha sanslöst höga löner (för att vara en ideell frivillig organisation) det fungerar inte. Därför får Röda Korset aldrig en enda krona av mig. Jag föredrar Läkare utan gränser.

Förre generalsekreteraren (GD) Christer Zetterberg hade 89 000 kronor i månadslön plus tjänstebil. När han började sin jobb på Röda Korset valde han en Jaguar som tjänstebil. Men det var bara för mycket. Den fick han raskt byta till en Volvo. Redan då bestämde jag mig för att aldrig skänka en ena krona till Röda Korset.

Jag tänkte på min gamla mamma som med sina tantkompisar lade ned sin själ på att arbeta frivilligt för Röda Korset. Jag tror hon våndas i sin grav över dagens och gårdagens situation.

Bengt Westerberg, förre folkpartiledaren, var också han en gniden djävel. Han fick 68 500  för att vara ordförande. Prinsessan Christina, fru Magnusson hade 51 600 kr för motsvarande uppdrag.

Min fråga blir då ganska följdriktig; kostnadseffektivitet? Det är inget Röda Korset funderar över? Och varför måste Röda Korsets personal köra omkring i Toyota Landcruiser för mellan 500 000 kr och 900 000 kr per styck när de jobbar i utvecklingsländer?

Johan af Donners bedrägerier mot Röda Korset kan aldrig ursäktas. Det visar bara på vilken dålig kontroll Röda Korset hade över sina utgifter. Men att Generalsekreterare och ordförande måste ha så sanslösa löner förstår jag inte. Jämför med Läkare Utan Gränser. En läkare på fältet ha 10 000 kr i månaden. Generalsekreteraren i Sverige har drygt 46 000 kr och ordförande drygt 21 000 kr.

Monsterbilar med privatchaufförer för Röda Korsets personal sänder helt fel signaler. Internationella möten/partyn där Röda Korspersonal beter sig som svin. Är det “det” Röda Kors vi vill ha och skänka pengar till? I helvete heller!

“Jag ångrar ingenting”, säger kommunalrådet Kent Ingvarsson(m) i Ölandsbladet med anledning av den fullständigt osannolika “bilupphandlingen”. “Men frågan är om vi inte skulle ha gått in i detta på ett annat sätt”, fortsätter kommunalrådet. Frågan är då varför han tvekar när han inte ångrar någonting?

Både Kent Ingvarsson och kommunens intelligente kommunchef, Staffan Larsson, vacklar nu i frågan om den så kallade upphandlingen av bilar. Enligt min mening borde de tvekat, vacklat och backat redan 2008.

“Vi har tagit ett beslut utifrån den utredning som har gjorts”, fortsätter Kent Ingvarsson. Vilken utredning då och gjord av vem? Tommy “Lappen” Karlsson? Vad som fascinerar mig mest är att inblandade inte verkar ha lärt sig ett dugg sedan 2008 års “bilupphandling”. Det var ingen upphandling och hela historien sågades på alla punkter av KMPG Revision i Växjö.

Trots all kritik för drygt tre år sedan så gör kommunledningen om exakt samma sak en gång till. Då undrar jag hur det står till. Det är ju pinsamt att ha en kommunledning som är så förbannat korkad att de ser till att inte göra om samma misstag en gång till. Och nu växer kritiken från kommunstyrelsen. Egentligen är hela historien så allvarlig att Kent Ingvarsson borde lämna sitt jobb som kommunalråd och Staffan Larsson jobbet som kommunchef.

Och nu vet kommunledningen plötsligt inte om det är leasing eller hyra av bilar som ska gälla. Nu är det tydligen bråttom att ta fram vilket alternativ Mörbylånga kommun ska ha. Nu! Plötsligt bråttom efter vad som hände 2008 och så nu igen! Och enligt kommunchefen Staffan Larsson så måste kommunen vara schysst mot de företag som kommunen “förhandlat” med och berätta var i processen Mörbylånga kommun befinner sig. Ha, ha, ha!

Det är bara att göra om allt från början och nu göra rätt. Och egentligen borde varken Kent Ingvarsson, Staffan Larsson och allra minst Tommy Karlsson får vara med. De borde kliva av och inte alls vara involverade  med tanke på historien. Dessutom är det nog hög tid att välja bort Tvättcenter i Kalmar som leverantör av bilarna.

Vad gör kommunstyrelsens ledamöter?

Johan Gustafssom (m), Eva Folkesdotter-Paradis (m), Sven Stensson (m), Hans Sabelström (c), Anna-Kajsa Arnesson (c), Anette Håkansson (fp), Sven-Åke Svensson (kd), Eva Snöberg (s), Malin Hedberg (s), Bengt Andersson (s), Margaretha Lööf Johansson (s), Elisabeth Cima Kvarneke (v) och Anne Wilks (mp). Vad gör ni, som sitter som ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen, för att sätta stopp för den här cirkusen med “bilupphandlingen”?

Företaget Europark sköter inte bara parkeringen på Arlanda flygplats. De ansvarar även för taxis verksamhet där. Men när företagets medarbetare hänvisar kunder till “friåkare” för att de är bättre än de etablerade taxibolagen, då är någonting allvarligt fel. Personalen är otrevlig och deras bemötande är dåligt.

Terminal 2 på Arlanda förra måndag morgon. Jag blir framkallad till terminal 2. Det finns inte en enda taxibil från de tre stora bolagen. Däremot en lång rad friåkare. En kund väntar på mig. När jag stiger ur min taxibil hör jag taxivärden hänvisa kunderna till friåkarna – för att de är bättre. Det är – min själ – inte taxivärdens uppgift att hänvisa kunderna till ett speciellt taxibolag. Kunden bestämmer vilket taxibolag han/hon vill åka med.

Det här är mycket allvarligt med tanke på att Europark har monopol på den här verksamheten på Arlanda flygplats. Kommer jag in på Europarks reception på Remoten – det område där alla taxibilar står uppställda i väntan på vilken terminal vi ska åka till – så svarar inte personalen om jag säger god morgon. Otrevliga och ohyfsade. Som taxiförare blir jag ofta snorkigt bemött.

Jag undrar varför Europarks taxivärdar gynnar friåkarna. Kan det bero på att friåkarna ger taxivärdarna en tidning, som taxivärden stoppar i innerfickan? Underförstått – friåkarna “mutar” sig fram. Jag bara ställer frågan. För mina kollegor är övertygade om att allt inte går rätt till.

Varför blir exempelvis 10-12 bilar från Taxi Stockholm framkallade till terminal 4 fast det inte finns kunder? Några 020 eller Taxi Kurirbilar finns inte alls där.

En av mina läsare, Anders Gustafsson, lämnade idag en mycket intressant kommentar. Han förklarar att Tvättcenter och Bilkompaniet har nära kopplingar som gemensamma ägare. De sitter i varandras styrelser. David heter tydligen den som driver Tvättcenter och hans kompis Ted sköter Bilkompaniet. Det luktar allt mer…

Att en kommunanställds fru köper en bil av ett bilföretag är ju inget att orda om – egentligen. Men nu är det så att Tommy Carlssons fru köpt en bil av det företag som kommunen har avtal med. Inget konstigt med det kan tyckas – men det luktar skit. Som offentliganställd är det extra viktigt så att ( i det här fallet Tommy Carlsson) inte på minsta sätta kan misstänkas få förmåner som en vanlig kund inte får. Kanske som tack för att bilföretaget fick “upphandlingen”. Det kanske inte alls är så. Men blotta misstanken att det kan ha gått till så är illa nog.

Som ni märker sätter jag upphandlingen inom citationstecken. För jag vill påstå att det aldrig ägt rum en korrekt upphandling. Allt är riggat för att bara ett/två företag kan komma i fråga för Mörbylånga kommun. Jag tror att det är hög tid att hela “upphandlingen” utsetts för en juridisk prövning.

Kommunalrådet i Mörbylånga, Kent Ingvarsson (m), sa i samband med “upphandlingen” 2008 och den var en katastrof. Vad säger han då om årets variant?

Läs gärna Anders Gustafssons kommentar i min tidigare artikel i ämnet.

Både kommunalrådet Kent Ingvarsson (m) och kommunchefen Staffan Larsson borde avsättas.Ta med Tommy Carlsson på samma gång. Det är inte värdigt för en kommun att ha en så inkompetent ledarduo. Den så kallade bilupphandlingen är riggad. Allt var uppgjort på förhand för att passa Tvättcenter där det finns personer som är kompis med Tommy Carlsson som ansvarat för “upphandlingen”. Det som sker nu i Mörbylånga kommun är mycket allvarligt ur alla aspekter.

När den förra “upphandlingen” gjordes 2008 var den lika riggad som den nu aktuella. Samme Tommy Carlsson var ansvarig. I samband med den förra upphandlingen körde tre kommunala tjänstemän omkring i var sin bil som Tvättcenter och Lars Davoust drev. Jonas Jansson på socialförvaltningen, Marcus Gustafsson, ekonom och löshästen Tommy Carlsson var/är kompis med Lars Davoust. Jonas Jansson och Marcus Gustafsson körde var sin BMW 325/525 i det högre prissegmentet. Bilarna ägdes av Tvättcenter och hade registreringsnummer FTG 629 och JJX 509.

Tommy Carlsson körde omkring i en ny röd bil som även den var registrerad på Tvättcenter. Men Tommy Carlsson var väldigt snabb när han förstod att jag och framlidne Jan-Erik Gustafsson var de tre tjänstemännen på spåret. Så han lämnade tillbaka bilen.

När jag var ordförande i socialnämnden kallade jag in Tommy Carlsson till ett nämndsammanträde för att han skulle förklara bilupphandlingen. (Orsaken var att socialförvaltningen plötsligt hade fått 10 bilar som vi inte hade användning för) – än mindre begärt att få eller äskat pengar för.

En likblek och kallsvettande Tommy Carlsson kom till sammanträdet och blev hårt ansatt. Och han kunde inte förklara upphandlingen. Det blev mycket pinsamt. Hans framträdande bara förstärkte vår uppfattning att hela avtalet redan då var riggat.

Marcus Gustafsson insåg vartåt det lutande och slutade sin anställning i Mörbylånga kommun.

Kommunchefen Staffan Larsson förklarade, efter revisionsföretaget KMPGs revision av bilupphandlingen (som totalt dömdes ut) att ingen gjort fel och att inga huvuden skulle rulla.Hur kan en kommunchef agera så när miljoner av kommunens skattepengar går till bluffupphandling?

Kommunstyrelseledamöter vet

De politiker som under min tid satt i socialnämnden borde kunna berätta om våra diskussioner. Moderate Eva Folkesdotter-Paradis som nu sitter i kommunstyrelsen vet vad som hände och hur Tommy Carlsson uppträdde.

Vad jag förstår har “bilupphandlingen” idag varit upp för diskussion i kommunstyrelsen. Jag vet delvis vad som sades och jag vet att kommunchefen Staffan Larsson ljög under sammanträdet. Inser inte politikerna i Mörbylånga kommun vad Staffan Larsson håller på med?

Jag följer nu med stort intresse vad som händer med “bilupphandlingen”. Vore de ansvariga politikerna något att ha skulle de med omedelbar verkan återkalla “upphandlingen” och göra om den från början. OCH Tommy Carlsson skulle inte få vara med den här gången. Kommunen borde kalla till sig ett flertal seriösa bilföretag och ha en genomgång med dessa. Därefter skulle hela upphandlingen göras om från början och med normala upphandlingsdirektiv.

Det som nu sker är inte bara pinsamt – det är skamligt!

“Jag glömde nästan att läsa en fotnot till lagtexten.Det innebär att Kammarrätten måste bevilja prövningstillstånd samt dessutom återförvisa målet….alltså kan en fotnot bli det som fäller Kommunledningen….

“Mål 460-12

Jag begär prövningstillstånd samt begär att målet återförvisas till Förvaltningsrätten.

Skälet är att domstolen har gjort en felaktig tolkning av 16 kap 19 § LOU.
Längre ner i lagtexten framgår:
”Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
2011:1030”
Upphandlingen påbörjades innan lagen 16 kap 19 § LOU trädde i kraft. Således är det fullt möjligt att överklaga med stöd av Kommunallagen.”

Nu har Mörbylånga kommun gjort en ny upphandling av kommunens bilpark. Dyrt, lång avtalstid och orealistiskt att genomföra i praktiken. Misstanken är stark att upphandlingen är “riggad”. Den är utformad så att bara ett företag kan acceptera alla punkter. En professionell upphandlare av bilar som jag talat med och visat underlaget för säger att avtalet inte är realistiskt. Inget företag går med på att ta tillbaka bilar i förtid utan extra kostnader för den som köpt tjänsten – dvs Mörbylånga kommun.

Och hur ska Tvätt Center, som åter igen tagit hem upphandlingen, klara av att uppfylla alla de punkter som specificeras i upphandlingsunderlaget? Lämna ny bil inom 90 minuter om en går sönder. Om en bil går sönder mitt i natten på södra Öland när hemtjänsten är ute på jobb – klarar Tvätt Center att leverera ny bil på så kort tid? Knappast. Och ta tillbaka bilar som kommunen inte behöver? Va då? Ett avtal tecknas på ett specificerat antal bilar under en viss tid till en viss kostnad. Punkt slut!

När den senaste “upphandlingen” gjordes 2008 så gjorde KMPG Revision i Växjö en genomgång som visade att Mörbylånga kommun (läs Tommy Carlsson) brutit mot regelverket på samtliga punkter. Men trots den fullständigt förintande kritiken från KMPG så tyckte kommunchefen Staffan Larsson att det inte var så farligt. “Inga huvuden ska rulla”, som han uttryckte saken. Kommunalrådet Kent Ingvarsson (m) visste inte vad han skrev på. Frågan är om han vet så mycket mer idag?

Avtalet är mycket dyrt för Mörbylånga kommuns skattebetalare. Det är för lång avtalstid. Ingen annan än Mörbylånga kommun tecknar idag ett bilavtal som löper på fyra år. Med tanke på de bränsleregler som gäller idag tecknas normalt inte avtal på längre tid än två år. De regler som gäller idag upphör den sista december 2013. Vad som gäller sedan är det ingen som vet.

Men den märkligaste punkten är att Tvätt Center tar tillbaka de bilar som kommunen inte har användning för under avtalstiden – utan några som helst extra kostnader för Mörbylånga kommun. En sådan paragraf finns inte på kartan i den här branschen, säger den jag talat med.

Den personen är helt övertygad om att upphandlingen är riggad för att utestänga alla andra bilföretag som är intresserade. Att kommunen sedan låtit ett annat företag få upphandlingen på en handfull fyrhjulsdrivna bilar är bara för att det “ska se snyggt ut” menar min kontaktperson i branschen.

ÄR ANN WILSUNDS AGERANDE I FRÅGAN OM ANHÖRINGSTÖD/SAMORDNARE I ENLIGHET MED MÖRBYLÅNGA KOMMUNS VÄRDEGRUND OCH PERSONALPOLITIK?

 Det är med viss vånda jag skriver detta brev. Visserligen har jag med min snart 30-åriga chefs- och ledarskapserfarenhet hört och sett mycket. Men aldrig hade jag trott att jag skulle tvingas ta till orda i en fråga där en närstående – min hustru, Britt Johansson, anhörigsamordnare i Mörbylånga kommun – blivit så kränkt och illa behandlad av någon hög chef som av Ann W.

Mitt motiv är enkelt;

Som relativt nyinflyttad till Mörbylånga kommun vill jag känna förtroende för den kommun där jag har valt att bosätta mig i. Jag vill känna mig trygg i att kommunens värdegrund och ledstjärnor , t ex hur man behandlar sina anställda, kommunens ekonomi och hur man bedriver sin verksamhet, tillämpas i det dagliga arbetet både som princip och när jag behöver nyttja kommunens tjänster.

Dessvärre har jag  goda skäl att tro att den praktiska och vardagliga tillämpningen av t ex personalpolitiken undanhålls för er politiker och därmed blir värdegrund och policys utan verkan. Därför vill jag påkalla er uppmärksamhet.

I sakfrågan, som säkert andra, t ex min fru, kan utveckla bättre vill jag bara mycket kort säga.

Under snart fem år har anhörigstödet i Mörbylånga utvecklats till ett mycket viktig stöd för anhöriga. Idag finns ett aktivt mottagande av dessa frågor från drygt 70 medborgare och genom årens lopp har ca 130 funnits med i olika sammanhang. Detta stöd har gjort att de anhöriga har orkat med ytterligare någon vecka, månad eller år med att vårda närstående hemma och till väldigt liten kostnad för Mörbylånga kommun. Utan att vara expert på området noterar jag att enligt SKL är “genomsnittspriset” för en plats på särskilt boende drygt 500 t kr/år.

Chefs- och ledningsengagemanget i anhörig frågan har varit synnerligen begränsat, för att uttrycka mig milt. F d socialchefen, olika underchefer och nu Ann W har alla accepterat att verksamheten byggts och utvecklats efter anhörigsamordnares egen kompetens och engagemang

Har det varit något fel på denna verksamhet hittills. Nej, enligt cheferna. Inte ett klagomål på mål och verksamhetsinriktning, inte ett klagomål på budgethantering, inte ett klagomål på verksamhetsrapportering/uppföljning etc.

Även brukarna har också varit väldigt positiva till det uppsving som anhörigfrågan fått i Mörbylånga kommun.

Det sätt som denna fråga har hanterats den sista månaden på är hårresande.

Mindre än en månad efter att budget och verksamhetsinriktning för anhörigstöd diskuterades/beslutades blir samordnaren kallad till möte med Ann W.

Utan agenda för mötet presenteras att nuvarande anhörigstödsarbetsuppgifter skall upphöra och att omplacering skall ske till Träffpunktsverksamheten. Arbetsuppgifterna som samordnare skall läggas över på någon annan!

Utan konsekvensanalys, utan utvecklingssamtal, utan MBL information, utan MBL förhandling.

Hade inte Ann W mötts av argumentation och upprörda anhöriga så hade nog frågan redan varit avgjord.

Några dagar senare byter Ann W färdriktning; Nu läggs Anhörigstödfrågorna tillsammans med frivilligarbetet tillbaka till den f.d samordnaren på mindre än halva tiden av en 75% tjänst och Träffpunktsverksamheten blir nu det primära med uppknuten tid onsdag fm, torsdag fm och fredag . Nu är en ny samordnare redan utsedd!   

 På vård- och omsorgsutskottet säger  Ann W till ledamöterna att samordnaren inte fyller upp sin tid vilket inte stämmer med verkligheten. Anhörigsamordnare skulle ha bekräftat att hon har för lite att göra. Detta är inte sant. Hur Ann W själv skulle kunna ha kommit till denna slutsats är för mig en gåta. Tre möten har förvisso skett under 2011, där inte diskussionerna har handlar om vilka resultat som uppnåtts eller hur relations- och förtroendebyggande sker i verksamheten.

Har Ann W träffat de anhöriga som vi träffar på promenader i Skogsby, vid Ölands köpstad och på andra platser som även inför mig uttrycker sin stora glädje och tacksamhet att det finns någon att dela anhörigperspektivet med och få stöd och råd av. Eller att bara få prata av sig….

Det som inte skett innan skall nu göras i efterhand; konsekvensanalys, MBL m m

Det är svårt att se motivet till de åtgärder som nu planeras – eller enligt Ann W – redan är beslutade. Är det ekonomiska? Besparingar inom anhörigstödet? Stämmer det i så fall överens med den verksamhetsinriktning som kommunen via politiska organ har beslutat om?  Ann W säger att det är en breddning och en utveckling av anhörigstödet med fler personer som hand har frågorna men det har varit inriktningen hela tiden. Det är ingen nyhet. Detta samarbete är inskrivit i anhörigstödets verksamhetsplan sedan 2008. Nyheten är att anhörigstödet skall nå anhöriga inom IFO och Omsorgerna och det finns en på början i det arbetet enligt utökningen i lagen 1 juli 2009.

Om Ann W påstående, om att anhörigsamordnare har för lite att göra, skulle stämma vore det väl rimligt att öka samordnarens arbetsuppgifter för att kunna behålla kontinuitet och kvalitet. Det blir då svårt att se logiken med omplacering till Träffpunktsverksamhet.

Flexibiliteten, engagemang, att ha tiden, kompetensen och relationsbyggande  har varit framgångsfaktorer i uppbyggnaden av anhörigstödet och Frivilligverksamheten.   

 Är det så i Mörbylånga kommun att om man som medarbetare brinner för sin verksamhet, med engagemang och kompetens levererar resultat och brukarna är nöjda – då skall man fråntas sina arbetsuppgifter och därmed arbetsglädje. Har man som anställd synpunkter och argumenterar emot föreslår Ann W en kontakt med företagshälsovården! Stämmer det med kommunens önskan att driva ett hälsofrämjande ledarskap? Stämmer detta med kommunens personalpolitik?

2012-02-09

Per-Olof Johansson

Britt Johansson